Allmänt om Leonberger

Rasens ursprung

En leonberger gör verkligen skäl för sitt namn – den ser nästan lite lejonlik ut och är en korsning mellan en st. Bernhardshund, en pyreneerhund och en newfoundland. Rasen hör till bergshundarna men har dock använts inom andra områden än vallning och vaktande. Istället började leonbergerhundarna användas som draghundar och gårdshundar på grund av sitt trevliga och sociala sätt att handskas med människan. Leonbergerrasen härstammar som de andra molosserhundarna från Tyskland och blev framavlad under den första delen av 1800-talet. Anledningen var att man ville få en stor och ståtlig hund som liknade ett lejon. Det ansågs nämligen förnämligt och gav ett fint intryck att ha denna storväxta hund som prydde stadsvapnet.

Användningsområden i nutid

Idag används leonbergern främst som sällskapshund men den är trots allt mycket duktig på livräddning och älskar att vistas i vatten eftersom den simmar lätt och har fördelen av att ha simhud mellan tårna.

Därför kan man också använda den som tjänstehund eller som spårhund då den har lätt för att söka efter vilt. Till alla svampälskande hundägare kan det också understrykas att en leonberger gärna ger sig ut i skogen med sin ägare för att leta efter svamp.

Eftersom den är mycket lydig är det lätt att lära den tricks och kommandon och den lämpar sig också mycket bra till hundutställningar, där den är en ofta återkommande ras.

Livslängd och sjukdomar

Denna mycket stora hund kan bli uppemot 80 cm i mankhöjd, vilket betyder att man har att göra med en riktig bjässe. Den lever ungefär 8-9 år men blir dock inte så ofta förknippad med sjukdomar som många andra stora hundraser blir. Visst kan den få höftledsdysplasi och cancerartade tumörer men den är normalt inte lika utsatt som andra raser. Man ska dock tänka på att borsta pälsen minst en gång i veckan för att undvika hudproblem och tovor, då pälsen är lång och yvig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *